Krokodil

mitt-nya-liv-i-sverige/krokodil/krokodil3.jpg

Krokodil är en tuff liten dam. Hon är väldigt ägarmedveten och jag tror att det både finns chihuahua samt pincher i denna lilla kropp. Dessutom är Krokodil väldigt lättlärd eller snarare lyhörd. Hon är en mycket fin liten plupp!

mitt-nya-liv-i-sverige/krokodil/krokodil6.jpg

Andra hundar vill hon inte veta av. Dels är ju detta beteende normalt för vuxna hundar, dels har hon nog varit mån om att ha sin matte för sig själv. Fåglar och katter har hon däremot haft ett gått öga till men jag behöver bara, med låg röst säga “Neeej…” så håller hon sig i skinnet, så att säga. Mycket lyhörd och duktig. Detsamma gäller numera hundar som vi passerar; ett lågt och utdraget “Neeej…” räcker för att hon förstår att vi bara ska passera, inget annat.

Människor får klappa henne men hon ser lidande ut. Hon finner sig i det, inte mer. “Åh, vilken sööt! Åh, vad lugn hon är!” får Krokodil och jag höra för jämnan. Men vi vet bättre; hon har en fenomenal promenadmotor i sina små ben. Hon kan vara lös i skog och mark och trippar alldeles bakom hälarna på mig. I öppna landskap travar Krokodil en tio meter framför mig men hon vänder på huvudet med jämna mellanrum för att se om matte inte stuckit och gömt sig.

mitt-nya-liv-i-sverige/krokodil/krokodil5.jpg

Veterinären tycker att Krokodil är fin hund. I veterinärintyget står det “Trevlig hund!” Vad mallig jag blev!

mitt-nya-liv-i-sverige/krokodil/krokodil7.jpg

Än är det fortfarande ‘early days’, Krokodil visar veckovis nya drag och tilltag. I det stora hela kan jag ödmjukt konstatera att Krokodil och jag passar väldigt bra tillsammans. Hon skulle kunna slicka upp hela mig och hon älskar att slicka mig i näsan, ha, ha!

mitt-nya-liv-i-sverige/krokodil/krokodil2.jpg

Hon tycker också mycket om närhet. Hon riktigt trycker sig mot mig och kisar eller blundar, smaskar och njuter – lilla Rådjursögat!

mitt-nya-liv-i-sverige/krokodil/krokodil1.jpg