Bruno

Vi är en familj bestående av två små tjejer, Signe och Alice, samt mamma Jenny och pappa Torbjörn. Två katter har vi också, Ronja och Kattis. När vår riesenschnauzer dog för två år sedan blev det mycket tomt här hemma och sorgen var obeskrivlig. Dock var Alice nyfödd , så att skaffa en ny hund direkt räckte inte energin till. Vi väntade i två år och kikade runt länge och funderade på vilken hund som skulle passa oss och som vi kunde ge ett lyckligt och bra liv med massor av kärlek.

mitt-nya-liv-i-sverige/bruno/bruno.jpg

Jag hittade Brad, eller Bruno, som vi döpte honom till, på en blocketannons och kom på så vis i kontakt med Amigos Mios. Vi föll pladask för honom. Hans snälla ögon syntes redan på bilderna vi såg och ju mer vi fick veta om honom desto mer kände vi att han var hunden för oss! Vi väntade och längtade till han skulle komma till Sverige. Vi bor i Östersund så det blev en lång bilresa till Göteborg i extrem halka. Han fanns hos Yvonne, som hade hämtat honom i Spanien, så vi åkte hem till henne och hämtade honom.

Direkt när jag såg honom på andra sidan grinden vällde värmen upp i mitt hjärta. Han var precis så underbart fin som vi hade föreställt oss och jag har aldrig älskat ett djur så totalt och direkt. Det var kärlek vid första ögonkastet, men han hade ingen aning om att han skulle följa med oss hem . Han hade redan fäst sig vid Yvonne och följde henne hack i häl.

mitt-nya-liv-i-sverige/bruno/bruno1.jpg

Resan hem var lång och jobbig. Bruno var stressad, men somnade till sist i min famn i baksätet. Väl hemma blev katterna sura och det tog ett tag innan de motvilligt accepterade den nya familjemedlemmen.

Bruno var osäker i början var han skulle kissa och bajsa. Första veckan var han inte rumsren men sedan hittade han ett bajsställe ute vid barnens lekstuga och efter några veckor kunde han kissa och bajsa i skogen , om man gick en speciell runda. Även barnen var han lite skeptisk till i början, men det gick jättebra efter en tid.

Han är speciell och tar stort ansvar. När barnen ser på TV och bråkar i soffan, hoppar han upp och sätter sig emellan som en polis, det hjälper alltid! Dom kommer helt av sig och slutar att bråka. Om vi är borta en kväll och har barnvakt, så ligger han gärna i barnens sängar och hjälper till att vakta dom, tills vi är hemma igen!

mitt-nya-liv-i-sverige/bruno/bruno11.jpg

Vi är så lyckliga över Bruno! Han är precis den hund som vi ville ha! Han har varit hos oss i dryga tre månader nu , han gör hela tiden framsteg och blir tryggare och gladare. Han har en bit kvar att vandra, men vi är beredda att ge honom tid och kärlek i överflöd. Det tror jag kommer göra så att hans traumatiska bakgrund kommer att blekna och ersättas med roliga, positiva minnen.