Azul

En vacker staffekorsning” tänkte jag när jag först träffade Azul, vackra ögon och säkerligen en aktiv hund?  Mitt första intryck av hennes aktivitetsnivå visade sig dock vara helt fel, men inte hennes skönhet!

Azul var så lugn och när vi stod och klappade henne i buren somnade hon nästan i min kollegas armar. Hon njöt så mycket av att äntligen få känna beröring så vi kunde knappt lämna henne.

Den här hunden har så mycket kärlek i sig och ville verkligen inte att vi skulle släppa taget och gå därifrån. När jag lämnade sheltret den dagen kunde jag inte släppa tanken på henne, hennes ögon strålade av lycka när vi satt med henne, men blicken slocknade när vi stängde buren för att ta oss hemåt.

Azul fungerar bra tillsammans med de andra hundarna, men vi vet ännu inte hur hon fungerar med katt.