Bruno

Brunos öde var först att bli en överraskningspresent till ett ungt par. De arbetade båda heltid och hunden låstes in hela dagarna i ett rum  där han förstås uttryckte sin nöd och tristess högljutt för att påkalla uppmärksamhet. Hans ansträngningar lyckades och ägarna lämnade tur nog snart in honom på hundhemmet för omplacering.

Föreståndarinnan beskriver Bruno som en stor charmör och han är numera en glad hund som fungerar med alla andra hundar och älskar snälla människor.
Hon har redan förberett Bruno inför hans resa för att han ska slippa vistas på Parraga någon längre tid, veterinären har vaccinerat honom och han är även kastrerad och sjukdomstestad.