Duero

Anblicken av Duero i sin inhägnad gjorde mig ont att se för han saknar och älskar  människor så mycket och gör allt för att vi ska uppmärksamma honom.

Hundar som tidigare har bott med en familj har ofta svårt att vänja sig vid allt stoj, stim och skällande på hundhemmet och när jag  satt inne hos honom så kröp han upp i knät och kurade  ihop sig med en suck av förnöjsamhet.

Duero hittades på gatan och fick till en början bo temporärt hos upphittarna, men då båda hade arbete utanför hemmet så tvingades de lämna honom på Parraga.

Han fungerar bra ihop med andra hundar på hägnet, men vi tror ändå han skulle må bäst att få vara ensamhund i sitt nya hem så ingen avundsjuka uppstår då han gärna vill ha all uppmärksamhet.

Duero är förmodligen någon typ av pincherkorsning och kan både klättra och hoppa högt,  så vid intresse  av att gå någon hundkurs så skulle agility säkert passa honom utmärkt.