Lara

Lara var sin spanske husse mycket trogen och hon följde honom som en skugga överallt. När han dog ville hans änka behålla Lana, men hon förstod inte alls hennes behov av mänsklig kontakt och motion utan Lana fick vara på terrassen där hon satt ledsen hela dagarna och tittade ut på gatan.

Hennes vuxna barn reagerade på Laras depression och bad Parragas föreståndarinna om hjälp och Lara fick snart sakta men säkert sin livsgnista tillbaka på hundhemmet även om hon var ängslig till en början i den nya miljön.

Idag leker hon med sin hundkompis i rastgården och vi gör bedömningen att Lara skulle må bäst i en familj där det redan bor en trygg hundkompis. Hon är en mjuk och vänlig hund med måttligt aktivitetsbehov och att få känna tillhörighet till en ägare igen är nog hennes hemliga dröm.