Arkiv för: Stora

Andrea är en pointer som tillhörde en uppfödare som kontaktade El Hocico när han av någon anledning ville bli av med henne. Ägaren var jägare och hundar av jakthundsras i Spanien drabbas ofta av grymma öden när de inte längre duger till sin ”uppgift” så Marisa, föreståndarinnan bestämde sig direkt för att ta emot henne.

Denna ras är kända för sin milda natur och Andrea är mycket trevlig och tillgiven gentemot de flesta andra varelser. Hon älskar människor och barn och Andrea kommer också bra överens med alla hundar. Katter vet vi däremot inte om hon kan leva tillsammans med.

Andrea behöver en aktiv familj som gillar att röra på sig, t ex långa skogspromenader där hon kan få spåra, lukta och utforska naturen. I skogen trivs hon bättre än någon annanstans. Hon behöver även mer än bara promenader, att få springa bredvid  på joggingturer eller cykelturer är också ren lycka för Andrea.

Vi söker dig som har tidigare erfarenhet från hundar av jakthundstyp och som vet vad en aktiv och ung tjej som Andrea behöver för att få ett riktigt gott hundliv. Hon kommer bli en trogen kompis som glatt följer med på olika äventyr och vi har därför en önskan om att hon kan få bo i lantlig miljö.

Andres är en galgo som hittades bunden en morgon vid sheltrets grindar. Man förmodar att han tillhört en jägare, då det är vanligt att hundar av denna jakthundsras blir övergivna på ett eller annat grymt sätt.

Han hade lyckligtvis inga skador eller bestånde men utan var glad och pigg när man knutit loss honom från repet. Andres är en mycket vänlig hund som tycker om alla andra hundar och människor. Han är dock särskilt förtjust i föreståndaren Virginia. Får han syn på henne kommer han springandes i all hast för att komma henne så nära som möjligt. Helst hade nog denne stora mjukishund krupit upp i hennes knä och stannat där om det hade varit möjligt.

De är vackra och ståtliga hundar men en blivande ägare måste vara medveten om  deras nedärvda jaktinstinkt. Hemmavid är de riktiga soffpotatisar, utomhus däremot behöver de stora inhägnade ytor  där de  kan få sträcka på sina långa ben.

Mabel med systrarna Mara, Marga och brodern Manuel  hittades övergivna på landsbyden av en godhjärtad man. Hundarna var magra och uttorkade och han blev deras räddning.

Efter en visit hos veterinären fick valparna till en början bo hemma hos upphittaren för att de först skulle öka i vikt innan de togs till sheltret.

Idag bor de tillsammans i samma bås och leker gärna, både med varandra och de andra hundarna, men Mabel och Marga är då de mest undergivna i flocken och blir ändå ofta trakasserade av mycket mindre och tuffare hundar.

Brodern Manuel är den coolaste utav dem och är gärna tillsammans med volontärerna eller sitter vid grinden för att mingla med småhundarna. Mara är inte lika undergiven som sina systrar och har därför lite högre status hos andra hundar.

Hela syskonskaran är mycket sociala med människor, nya som gamla bekanta. Vi ser gärna att syskonen hamnar i familjer där det redan finns en trygg hund då de är vana att ha sällskap av varandra. Vi tror inte de är lämpliga för boende i storstad utan en lugnare ort hade varit det bästa för dem.

Manuel och systrarna Mabel, Marga, Mara  hittades övergivna på landsbyden av en godhjärtad man. Hundarna var magra och uttorkade och han blev deras räddning.

Efter en visit hos veterinären fick valparna till en början bo hemma hos upphittaren för att de först skulle öka i vikt innan de togs till sheltret.

Idag bor de tillsammans i samma bås och leker gärna, både med varandra och de andra hundarna, men Mabel och Marga är då de mest undergivna i flocken och blir ändå ofta trakasserade av mycket mindre och tuffare hundar.

Brodern Manuel är den coolaste utav dem och är gärna tillsammans med volontärerna eller sitter vid grinden för att mingla med småhundarna. Mara är inte lika undergiven som sina systrar och har därför lite högre status hos andra hundar.

Hela syskonskaran är mycket sociala med människor, nya som gamla bekanta. Vi ser gärna att syskonen hamnar i familjer där det redan finns en trygg hund då de är vana att ha sällskap av varandra. Vi tror inte de är lämpliga för boende i storstad utan en lugnare ort hade varit det bästa för dem.

När jag först träffade Nube var hon en bedårande liten valp som bara dagarna innan hade räddats från en vattenreservoar.  Hon var nyfiken och trots att hon fick vara i karantän själv till en början så var hon lika glad för det så fort volontärer kom på besök. En sådan här söt liten tjej kommer bli bokad snabbt tänkte jag och tog några fina bilder på henne.

Men så var tyvärr inte fallet. När jag kom tillbaka i mars månad, 5 månader efter mitt första besök såg jag samma ansikte som jag blivit så förälskad i, denna gången i en liten större kropp. Nu lekte hon glatt tillsammans med de andra unghundarna och trots att jag var lycklig över att se att hon inte längre var ensam så skulle hon ju inte varit kvar på sheltret, hon skulle ha bott i ett eget hem.

Trots att hon har spenderat mycket tid på ett shelter är Nube en glad och sprallig tik som fungerar bra ihop med hundar i alla storlekar. Hon älskar volontärerna och slänger sig över dem och andra besökare av ren och skär lycka vid första ögonkontakten.

Nube skulle trivas i ett hem där man är redo att ta emot en unghund som fortfarande har mycket att lära sig i livet.