Arkiv för: Mellan

Marcus hittades längst en trafikerad väg där han nästan höll på att bli påkörd. Lyckligvis lyckades man fånga in honom och han togs därefter till El Hocico.

Han är någon typ av podencomix som i likhet med många av sina släktingar älskar värme och finns därför alltid att hitta i något soligt hörn på sheltret utom sommartid då där ofta är brännande hett. Marcus är rastypisk även i andra avseenden med ett mjukt och behagligt temperament och  han fungerar bra ihop med andra hundar, men tycks även trivas gott i sitt eget sällskap.

Marcus  är dock inte osocial på något sätt utan vill gärna vara med och mingla runt bland volontärerna  om han har möjlighet. Vi tror  Marcus skulle föredra att få leva som ensamhund där han kan få egen uppmärksamhet och  kärlek av sin familj.

Paco, Pilar och Pipi  är kullsyskon och deras förra ägare berättade att de föddes oönskade efter tjuvparning när han lämnade in dem till hägnet vid två månaders ålder. Paco är den största i flocken och även den som är mest busig.

Han älskar att springa omkring med bollen i munnen och är en liten teaterapa när han får chansen. Paco bor tillsammans med Pilar som är en självklar bästis, men han leker också ofta med de andra unghundarna på sheltret.

Som den unghund han är så behöver han grundläggande träning. Utöver  uppfostran, som t ex att kunna gå fint i kopplet, så krävs rumsrenhets- och ensamhetsträning, ytterligare socialisering och miljöträning.

Till Paco söker vi ett hem i en lugnare miljö, då han inte upplevt annat än tillvaron bakom sheltrets murar och stängsel och träffar sällan andra människor än de volontärer som dagligen sköter om alla hundarna.

Dimas, Dani och  Donal är syskon som kom till Parraga efter att en familjehundstik hade rymt hemifrån och kommit tillbaka dräktig. Familjen ville inte ta hand om valparna och lämnade istället in dem  till Parraga.

Mamman är utav rasen Shar Pei, men vi vet inte så mycket om pappan till valparna.

Syskonskaran är väldigt milda och bekymmersfria  till sättet. De bor idag med en flock andra hundar som de kommer väl överens med och vid inbjudan till  lek så tackar de inte nej. Ändå är de inga högaktiva hundar , de kan ofta ses ligga på olika  platser och bara njuta av sol och värme.

Då de är uppväxta på sheltret har de ingen vana utav små barn. Vi vet tyvärr inte heller hur dom fungerar med katter.

Mara med systrarna Mabel,  Marga och brodern Manuel  hittades övergivna på landsbyden av en godhjärtad man. Hundarna var magra och uttorkade och han blev deras räddning.

Efter en visit hos veterinären fick valparna till en början bo hemma hos upphittaren för att de först skulle öka i vikt innan de togs till sheltret.

Idag bor de tillsammans i samma bås och leker gärna, både med varandra och de andra hundarna, men Mabel och Marga är då de mest undergivna i flocken och blir ändå ofta trakasserade av mycket mindre och tuffare hundar.

Brodern Manuel är den coolaste utav dem och är gärna tillsammans med volontärerna eller sitter vid grinden för att mingla med småhundarna. Mara är inte lika undergiven som sina systrar och har därför lite högre status hos andra hundar.

Hela syskonskaran är mycket sociala med människor, nya som gamla bekanta. Vi ser gärna att syskonen hamnar i familjer där det redan finns en trygg hund då de är vana att ha sällskap av varandra. Vi tror inte de är lämpliga för boende i storstad utan en lugnare ort hade varit det bästa för dem.